Idag har vi skaffat oss extra karmapoäng tills i helgen. Eller så var det precis så att de räckte för att täcka upp för förra helgen, hm.
Jag, Louise och Emma var och flyttstädade hos Yngve och Wendy (Det är f.ö. jättesvårt att säga "Yngve är yngre än Wendy". Riktig tungvrickare det där.). Vilket himla bra team vi var! Fort gick det. På slutet var vi tre tjejer med tre skurmoppar på ett stort vardagsrumsgolv. Det gick geschvint.
Dessvärrre blev det ingen middag efteråt som vi trodde att vi blivit lovade, klockan blev ju ändå över åtta. Men vi fick ett sexpack norsk cider (alltså en dyr en rackare) och två öl och halloweengodis och en fästingplockare! Inte dumt det heller!
Idag klockan tre startade en halvtimmes pärs för mej på jobbet. Jag stod och skar ner lite bitar och så såg jag Astrid (en av the leader ladies) stå och prata lite med Mikka, och sen kramade hon om henne (tror jag allafall) och då kom jag ju på: Hon slutar ju imorgon! Imorgon är sista dagen för Mikka.
Och då kom dom. Tårarna. Och pärsen. Huvva, vilken hemsk halvtimme. Jag stod liksom för mej själv, där alla kunde se mej. Alltså hade jag ingenstans att vända mej om, inget att gömma mej bakom. Och fy tusan vad jag grinade. Och mina ärmar var alldeles laxiga så jag hade ingenstans att torka tårarna med. Jag drog nej skärmen ner över ögonen och undvek att titta på folk. Pinsamt var det.
När det äntligen var fem minuter kvar av den långa pärsen så sprang jag fram och gömde mej i Mikkas blå overall. Fick en påse is av Kerstin. Det var snällt.
Sen gick jag, rödögd och skakig och med mascara i pannan, the Walk of Shame genom fabriken. Folk tittade och frågade vad som hade hänt, jag hulkade fram nånting med "Mikka is.. hulk.. slutar.. på .. hulk.. fredag.." Hulk.
Huvva. Huvva. Att det kan bli såhär. Jag har inte vart såhär riktigt superledesen på riktigt länge.
Undrar just hur det blir imorrn..
Fast nu kanske jag har grinat av mej allt.
Det känns så sorgligt bara. Som att hon liksom har dött. Fast hon bara ska flytta hem till Sundsvall. Det är ju liksom grannlandet. Men ändå. Det blir en person mindre i Vita Huset.
Återkommer med gamla minnen och annan sentimentalism efter helgen. Hon bor ju fortfarande kvar och nu ska vi bara ha det bra sista helgen tillsammans!
Imorrn ska vi köpa vodka och göra Jellyshots.
Sen ska vi nog göra nån bål också.
Jag som aldrig mer skulle dricka vodka.
Ja, alltså aldrig mer efter den här helgen alltså.
Exempel på hur "Jelly shots" kan intas:
Skål!
Jag, Louise och Emma var och flyttstädade hos Yngve och Wendy (Det är f.ö. jättesvårt att säga "Yngve är yngre än Wendy". Riktig tungvrickare det där.). Vilket himla bra team vi var! Fort gick det. På slutet var vi tre tjejer med tre skurmoppar på ett stort vardagsrumsgolv. Det gick geschvint.
Dessvärrre blev det ingen middag efteråt som vi trodde att vi blivit lovade, klockan blev ju ändå över åtta. Men vi fick ett sexpack norsk cider (alltså en dyr en rackare) och två öl och halloweengodis och en fästingplockare! Inte dumt det heller!
Idag klockan tre startade en halvtimmes pärs för mej på jobbet. Jag stod och skar ner lite bitar och så såg jag Astrid (en av the leader ladies) stå och prata lite med Mikka, och sen kramade hon om henne (tror jag allafall) och då kom jag ju på: Hon slutar ju imorgon! Imorgon är sista dagen för Mikka.
Och då kom dom. Tårarna. Och pärsen. Huvva, vilken hemsk halvtimme. Jag stod liksom för mej själv, där alla kunde se mej. Alltså hade jag ingenstans att vända mej om, inget att gömma mej bakom. Och fy tusan vad jag grinade. Och mina ärmar var alldeles laxiga så jag hade ingenstans att torka tårarna med. Jag drog nej skärmen ner över ögonen och undvek att titta på folk. Pinsamt var det.
När det äntligen var fem minuter kvar av den långa pärsen så sprang jag fram och gömde mej i Mikkas blå overall. Fick en påse is av Kerstin. Det var snällt.
Sen gick jag, rödögd och skakig och med mascara i pannan, the Walk of Shame genom fabriken. Folk tittade och frågade vad som hade hänt, jag hulkade fram nånting med "Mikka is.. hulk.. slutar.. på .. hulk.. fredag.." Hulk.
Huvva. Huvva. Att det kan bli såhär. Jag har inte vart såhär riktigt superledesen på riktigt länge.
Undrar just hur det blir imorrn..
Fast nu kanske jag har grinat av mej allt.
Det känns så sorgligt bara. Som att hon liksom har dött. Fast hon bara ska flytta hem till Sundsvall. Det är ju liksom grannlandet. Men ändå. Det blir en person mindre i Vita Huset.
Återkommer med gamla minnen och annan sentimentalism efter helgen. Hon bor ju fortfarande kvar och nu ska vi bara ha det bra sista helgen tillsammans!
Imorrn ska vi köpa vodka och göra Jellyshots.
Sen ska vi nog göra nån bål också.
Jag som aldrig mer skulle dricka vodka.
Ja, alltså aldrig mer efter den här helgen alltså.
Exempel på hur "Jelly shots" kan intas:
Skål!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar