And the winner is...

...Marie! Jag alltså!

Shit säger jag, jag vann cykeltävlingen!
I den stora företagsgruppen, på damklassen. Wow, jag känner mig så stolt.
9.5°, blåsvind, spöregn. Dyngsur redan innan start, och ganska kall.
Men vilken resa. Har aldrig haft så lång adrenalinkick, den kommer jag leva länge på!
Åh.
Totalt var vi 603 som trotsade vädret.

Mina tappra sponsorer och hejarklacksbrudar! Utan dem hade det inte vart lika kul.

Grattiskram från Emma!

Nu har jag fått blodad tand och har bestämt mig för att anmäla mig till en halvmara i sommar!
Gud vad kul det är att tävla, hihi. Tjo hej!

Däremot var jag ganska dum som inte packade med mig varm och torra kläder att ta på mig efteråt. Satt i bilen med högsta hacket på rumpvärmaren och fryste mig fördärvad. Men sen var det skönt att duscha!

Och sen var det gott att äta en liten pizza och dricka fruktvin med Sprite och göra sig iordning till Sommarfesten! Sophie kom hit också, så satt/stod vi alla i varsitt rum med varsina låtar spelandes på datorn, och fönade håret och pudrade kinderna.
Jomen det blev bra det där.

Vi åkte buss till festen, längesen man hällde vin i vattenflaska och gömde i väskan! Men kul var det, vilken trevlig bussresa! Det var nog vi som stod för den förhöjda decibelnivån. De andra bara satt och pratade lite smått.
Vi var på G.

Och vilken kväll ändå! Den var trevlig, helt enkelt. Vi tar den lite kortfattad sådär:
Kom dit, fick drinkbiljetter av våra arbetsgivare. Inga extra för cyklingen fick jag. Attans.
Satte oss vid ett bord, svensk-norskt blev det ikväll. Skålade, pratade, lyssnade på tal. Gick på toa två gånger. Drack upp första glaset vin. Fri påfyllning under maten.
Började ta för oss av den goda buffén. Tog mest ost, tror jag. Bufféer känns svåra. Man tar för mycket av det mindre goda eller för lite av det goda. Balansgång det där.
Drack upp ett glas till. Skaffade oss en privat påfyllare, det var rätt tätt mellan gångerna som de tomma glasen bedjande höjdes upp mot hans flaskor och tetror.


Lyssnade på ett tal som handlade om mig eftersom jag vann cykeltävlingen!
Jag och en snygg kille som hette Lars fick komma upp och bli fotograferade. Lars vann herrklassen. Vi kände oss nog lika grymma båda två. Ganska vingliga cykelmästare däremot. Kanske inte så bra.

Åt upp maten, gick på toa, gick ut en sväng, gick in, pratade lite med folk, tog för oss av desserten, väntade på konjaken, åt inte upp desserten.
Fick kaffe av en kille från kontoret.

Drack kaffe, tog baileys istället för konjak.
Sen då, hm.
Sen var det lite dans, lite prat, lite dans, lite prat och lite prat.
Pratade med ganska många.
Dansade inte med så många.
Visade alla mina kamerabilder för han på kontoret. Alltid lika kul att visa upp fina bilder man har tagit själv i tron om att ingen nånsin kommer få se dom.
Som typ den här:



Äsch, inte ska man skämmas för nåt.

Alla, inklusive chefer och kvalitetsansvariga var fulla och pratade om allt och ingen kommer nog ihåg nånting idag. Känns bra det.
Fick låna en jacka av min favoritbulgar genom tiderna, Emil. Tack för det, men det var ju varmt och skönt med jackan iaf. Han måste lita på mig ganska bra eftersom han lämnade kvar sina bilnycklar och två plångböcker. Och jag höll reda på allting. Det var ju ganska skönt.


Blir spännande att gå på jobbet imorgon! Vilka kommer kunna se en i ögonen...
Spänningen är olidlig!
Men det jag mest ser framemot är:
Får vi mat som blev över från bufféen?
Får vi kanske nån tårta?
Kommer jag kanske få nån present för tävlingen?

Oj oj vilken måndag det kommer bli!
Ser framemot den. Faktiskt.

Vi blev så fina på båda bilderna så jag kunde inte bestämma mig för vilken jag skulle lägga upp, så det fick bli båda. Såja!


Jag och hon som lärt mig allt hon kan om hur man skär lax!

Och så är vi bjudna på kaffe av en kille som jag cyklade om i en backe. Han jobbar på uppfödning ute på nån ö i havet, kommer inte ihåg vart. Kommer inte riktigt ihåg vart det var man svängde in heller. Och kommer inte ihåg vad han heter. Men kaffe lät gott!På väg till efterfest i Vita Huset, eller efterrätt kanske det heter? Vi hade ingen alkohol, bara korv med bröd! Killar gillar att leka med hästar och ge dem torrt hö från andra sidan hagen. Det är nog gott.


Är det dags för en pizza nu kanske?
Imorgon är en annan dag. Då blir allt så bra så!
Grattis alla mödrar på mors dag,
speciellt mamma och farmor!

Hade bra!

Nervös...

Oj vad nervös jag har varit idag.
Jag har haft i princip fyra saker att vara nervös över, varav två redan är förbi:

Trim I, trim II, cykel och sommarfest.

Idag fick jag hålla i trim igen, och då brukar jag alltid vara lite nervös timmarna innan. Men det gick rätt bra idag kändes det som, så då behövde jag inte vara nervös över det längre. Tre saker kvar bara. När jag gick tillbaka till kontoret med bergssprängarn så frågade astrid om jag inte kunde ta trimmen uppe på receptionen också. Jag tänkte att det var ett skämt och sa att det var ju klart jag kunde, "höhö", och så tog hon fram luren och ringde upp till dom och sa att det snart skulle bli trim för dem. Uscha huvva! Vilket bubbel i magen det blev! Och vad pinknödig jag blev helt plötsligt!
Men jag försökte att tänka på att andas djupt och vara stenhård helt enkelt. Om jag utstrålar självsäkerhet så blir det bra.
Men hur lätt är det i ull-underställströja och mjukisbyxor med långkalsonger under och två par strumpor?
Det gick faktiskt. Jag var nog varmast av dem alla när det var över. Vi hoppade och skuttade och strechade till två Queenlåtar och jag såg faktiskt hur kontorspersonalen sjöng med i refrängerna.
"Weee are the champions, my frieeend, aaah aaaah
and weeee'll keep on fighting 'til the end, ba ba ba baaaa"

Yes. Så var det med det. Bara två saker kvar att vara nervös över då!

Cyklingen. Tydligen är det sisådär 600 anmälda och man måste vara där en timme i förväg. Shit pommes frites, var det SÅ stort? Oh la la. Men kul ska det bli! Tjo ho! Och bra hejarklack tror jag att jag kommer få, Louise och Emma ska vara där och kanske räcka mej en banan om det behövs.

Och sen då. Då kommer den, den väntade, den fruktade, den mytomspunna... årliga Sommarfesten!
170 anmälda festsugna polykulturella homo sapiens! I ett och samma hus som tydligen var alldeles för litet för att rymma alla deltagare.

Hur ska det sluta? Och hur ska det börja? Hur ska det gå? Kommer vi kunna gå till jobbet på måndag? Spänningen är, så olidlig. Följ dokusåpan direkt, kom till Sommarfesten du med!


Den här veckan har vart en underbar Marievecka. Precis som jag vill ha den.
Vaknade 05.20 varje dag, var ute och gick en promenad och sen blev det gröt till frulle. Och sen iväg på jobbet och det var så himla kul den här veckan på nåt sätt. Tiden bara sprang förbi, vi fick vara på skärlinjen nästan varje dag och vi är ju fanken grymma där! Tänk vad vi svenskar kan. Och sen efter jobbet var jag ut och sprang en dag och cyklade en annan, och så åt jag middag och sen var det som nästan kväll. Och varje runt 9-tiden så blev jag sådär skönt pang-tjong-trött och ville bara slänga mej i bingen. Och så skönt att sova! Mums. Samtidigt som jag varje kväll längtade efter att få kliva upp morgonen efter. Helknäppt. Men skönt. Marie tycker om tidiga morgnar, helt enkelt.

Jag och Louise bytte sängar igår, hon fick min dubbelsängsmadrass och jag fick hennes 75:are. bra byte där för oss båda. Jag kom upp ett par decimeter och fick som mer ombonat rum, och hon kan röra sej mer och sova godare i den breda sängen. Perfekt! Båda vann. Får se om vi är nöjda nästa vecka också.

Idag åkte Elina hem till Sverige, för en vecka, och jag trodde hon bara skulle åka över helgen! Så bra fattade jag det.. Fick inte säga hejdå heller, det var lite trist. :/ Stackars henne, så sjuk som hon har vart den här veckan. Bra gjort att vara på jobbet hela dan idag allafall! Synd att hon missade sommarfesten, den som vi sett framemot så länge nu..

Och nästa vecka far Louise till utlandet! Sola och bada och piña colada! Najs. Skönt med semester kan man tänka. Men det går bra med 15° och halvklart till mulet också!

Och Emma ska snart fara hem och hämta sin bil! Bra present hon fick, en fulltank! Det är alltid rätt!
Alla åker hit och dit. Och om 6 veckor är det min tur!
Jag försöker komma på anledningar som ska få mej att längta hem litegrann.


Det kommer nog snart.

Billiga brustabletter?


Nu ska vi åka och köpa nånting kul att äta på ikväll, nu när det är fredag.
Jag åt stekt spenat med champinjoner och tomat till middag. Det var gott, men nästa gång ska jag inte ta så mycket buljongtärning. Blev litte salt.


Mamma på besök, det var trevligt!

Vi hittade fin utsikt på promenaden.

Utsikt från Marinan.


Trevlig helg!

Fredagsmys och hyrfilm!

Wow! Så kom det tillslut, det där inlägget som heter nåt med fredagsmys.
Det beror helt och hållet på att vi fick sluta en timme tidigare idag.
De skickade hem oss halv tio, förstår inte.
Om man har heltid så kan dom väl inte sända hem oss?
Vi borde väl få betalt ändå?
Hoppas det allafall.

Allafullafall så har då den enda kiosken på bilavstånd öppet ända till 23 på kvällarna, så då passade vi på att ta en sväng dit! Så spännande det var! Hela bilen full av fnittriga tjejer som skulle ut på fredagsäventyr! 2.5 mil till Fillan! Vi såg hur många hjortar som helst. Precis som att de var inhägnade, som kossor ungefär. Fast hjortar. Måste ta kort nån dag.

Vi hyrde en jättedålig skräckfilm. En norsk film som utspelade sej i Sverige, där en psykopatisk polisman försökte döda två ungdomar och sådär. Hm. Njae, det var inte så kul. Men vi hade mysigt och behövde bara lägga ut 12.50 var för filmen. Så det var ju bra!

På Hitra finns det ingen brottslighet eller klotter. Det enda är väl fylleköringarna. Det måste bort.
Men annars verkar det ganska lugnt här. Alla affärer som säljer blommor utomhus har kvar sina blommor ute på nätterna. Och då finns det alltså stora träd som kostar flera hundra kronor styck. Helt otroligt. Hur kan de få stå kvar, när inte ens våra fyra penséer klarade sej en enda natt? Fast det var ju hjortarnas fel i och för sig.

Mamma var här förra helgen, det var jättetrevligt!
Har inte varit så effektiv sedan dess, blev sjuk på söndagen och mitt lock för vänstra örat har fortfarande inte släppt, och så är jag täppt i näsan. Och då behöver man tydligen inte göra någon nytta alls. Mer än att jobba och sova. Ganska dryg vecka det här. Jag tycker inte om när man bara går runt inne och i princip väntar på att få gå iväg och jobba. Jag vill göra saker, vara ute, röra på mig. Må bra.
Nu mår jag sådär. Är alldeles för trött, sover för lite, drömmer för mycket. Lägger mig för sent på kvällarna. Imorgon ska vi ha födelsedagskalas för Emma, det ska bli trevligt! Men ännu en sen natt alltså. Tur att vi har långhelg.



Nu är sommaren här, allafall på träden. Löven är nästan helt utslagna nu, det är så fint och så härligt med lite färger! Och havet är så fint. Alldeles blått är det. Jag måste ta med mig akvarellblocket och sätta mig ute en dag. Om det bara kunde komma lite värme. Idag sken solen och himlen var klarblå, men ändå blåser det så man inte kan vara ute så länge om man inte sitter i lä.
Hur svårt ska det vara att få till lite varm luft?

Idag sa Emma (trodde jag): "Du är verkligen gjord för det här landet! Alltså Sverige och Norge och så." Och jag tänkte, "vafan! Det är jag ju inte." Och jag tittade lite undrande på henne och frågade vad hon menade? För hon tänkte på att jag tycker om sånt här bröd man bryter och äter som det är, och jag tänkte att då menade hon kanske att man äter mycket bröd i Norge. Men herregud, torra brödskivor dag ut och dag in? Aldrig!
Men hon sa inte riktigt så, det var en detalj jag missade. "Du är verkligen inte gjord för det här landet!" Pjuh.

Vad är jag gjord för? Jag trivs ju inte när det är kallt. Men jag gillar Sverige. Men inte klimatet.
Man kan inte få allt.
Däremot ska det bli himla spännande att åka till Venezuela i januari och få jobba på en gård. Vilken dröm. Vara ute hela dagarna och få jobba med kroppen. Gå in när det är som varmast och vila sig lite.

Vilket långt och rörigt inlägg.
Men vi fick igång gräsklipparn, jag och Emma! Mest Emma, för det var när hon drog i snöret som den startade! Vi klippte fyra rader gräs och gud vad fint det blir! Hoppas på uppehåll imorgon så att vi kan fortsätta! Wow.


Nu är det dags att sova. Imorgon ska jag åka och simma i Fillan, då kanske locket släpper. Hoppas på det, annars vet jag inte vad jag ska göra riktigt.
Inga bilder ännu. Att det ska vara så svårt. Men det kommer nog!

Kör försiktigt...

...alla som ska ut längst vägarna.

Det har hänt för mycket tragiskt nu i trafiken, på så kort tid.
Idag var det konstig stämning på jobbet. Ingen verkade riktigt glad. Efter ett par timmar fick jag reda på varför. En trafikoycka på Fröya inatt. Två bilar krockade. I en bil satt en ensam 18-årig tjej som brukade jobba på vårt jobb. Hennes mamma jobbar också där. Men hon kommer nog inte komma på ett tag. Och tjejen kommer aldrig mer att jobba på vårt jobb.

Varför händer sånt här? Det är så orättvist. Och onödigt.
Jag kommer inte att kunna förstå det här,
det känns så nära när det är på jobbet.
Jag var så arg på alla som skrattade och skämtade idag. Och jag skämdes över att jag själv var så glad och mådde så bra när jag gick till jobbet imorse.

Det blir verkligen en tankeställare det här. Känns konstigt att det är så fint väder. Nu kom äntligen våren och värmen och så har det hänt nåt sånt här hemskt. Får man njuta av solen då? Varför regnar det inte istället?
Och jag tänker på hennes syster som fyller år idag.
Vilken present. Vilken hemsk påminnelse under alla kommande födelsedagar.
Vila i frid.

Konsten att gömma sig undan en fest

Igår var det tänkt att det bara skulle vara en sån där lugn och stilla lördag, kanske ett glas vin, bara prata, lägga sig i tid.
Tjena.
För varje timme som gick av eftermiddagen blev vi allt mer rastlösa, och tänkte "vad ska vi hitta på ikväll egentligen?". Vi hade ingen aning.
Men Thomas kom hit, med en trelitersvinare och ett glatt humör. Sen kom Stockholmskillarna hit och så hade vi det så himla trevligt runt köksbordet. Tio personer, lagom hög musik.
Sen hände det plötsligt nåt. Och snabbt gick det.
Först fick jag ett sms från Elisabeth på jobbet, hon frågade om hennes kusin och bror kunde få komma till oss om vi hade fest. "YEEES!!!" tyckte vi verkar det som. Och dom med, för jag tror det inte tog mer än tio minuter så var dom där.
Sen kom en man med röd lusekofta nedstruttandes från baksidan huset och frågade efter Marie! Och det var ju jag det. Han hade jag träffat tidigare under dagen när jag var ute och gick, och han var så trevlig och bjöd med oss på båt-och fisketur vid nästa finväderstillfälle. Det tyckte ju jag var en jättebra idé, och jag och Louise var varmt överens om att alla är så mycket snällare och givmildare här än i Östersund.
Bara den detaljen att alla vi tjejer flydde fältet så fort lusekoftagubben kom nära, för han var lite för närgången sådär. Och lite för full.

Sen så kom hans son och hans kompis och hans tjej och två brudar som vi inte brukar prata med så ofta men som drömmer om att få en given plats här i huset på helgerna.
Och sen kom en gubbe som hette Harry. Han var 75 och höll på att dö två gånger. En gång ramlade han in i min bil och den andra gången for han in i kaminen i köket. Sen plockade Jorren upp honom i ett dike där han hade däckat eller nåt. Snällt av honom att skjutsa hem han, de 500 metrarna.. Tvåhundra fick han för det!

Jaha, sen kom det två vandrare med ryggsäck och en hade kroknäsa. Och så kom det en jättetjock människa som korkade upp Jack Daniels i Elinas favoritfiskemugg. Verkar som han tog med sej den hem tyvärr.
Och så kom husägarens son som var på tura men väldigt trevlig ändå. Sen kom det en hårdrockare med tatueringar och fyrkantiga glasögon. Och så kom det en dansk.

Har jag missat nån? Stackars den isåfall.

Hur som helst så hörde jag lusekoftegubben gå och leta efter mej, så jag smet in på mitt rum och sa till alla att jag hade gått och lagt mej. Där låg jag med skinnjackan på och gömde mig under täcket i 1½ timmar nånting? Han gick ju aldrig hem!

Emma var snäll och räddade min dator undan hårdrockarens klor. Men de förstod nog inte piken med att de skulle gå hem.

Nästa gång ska vi nog anlita en vakt, som får lite pengar och lite mat om han står och håller ordning på bron.
Vilken helg!
Nu känns ju slovakfesterna som rena rama lugnet i jämförelse.


Nu ska jag nog snart grilla. Inomhus.
Angåenge vädret, här kommer en liten historia:

Det var två vädergudar, Edgar och Knut, som satt ovanför molnen till ön Hitra.
Edgar gillade värme, medan Knut tyckte mer om att göra blåsvind och kyla.
De var inte överens om vilket väder de skulle skapa till människorna nere på marken.
Därför gjorde de en överenskommelse, de fick skapa sina väder varannan dag.
Men tillslut tröttnade Edgar och så sa han:
"Äh, ta över du Knut. Jag åker till Östersund istället!"

Åh. Vilken dålig.
Men så är min humor.


Nu har jag blivit medlem i Wwoof, så nu kan jag bestämma mig för vilken farm jag ska jobba på i Venezuela. Det blir Venezuela, det har jag bestämt nu. Är som lite kär i det landet. Verkar så himla fint där. Spännande det här.

Nej nu ska jag se vad mina kära husmedlemmar har för sig!

Ahoj! Ha så skoj!

Resa!

Nu har jag bokat min resa!
Äntligen!
Wihooooo!

Utan Mikka

Nu har snart halva veckan utan Mikka på jobbet förflutit.

Det känns konstigt. Som att hon sitter här hemma och väntar på oss
när vi är på jobbet. Och när vi är hemma känns det som att hon har
tagit en tur till Fillan och snart ska komma hem igen.
Men nu är hon hemma i Sundsvall igen. Klyktattarland.


Sista vinken i Huset.


bye bye!

Vi gjorde ett fotoalbum till Mikka, i måndags efter jobbet. Det tog rätt så lång
tid, och hon den stackarn fick vara nere och vänta på oss.
Men det blev jättefint! Vi klippte och klistrade och satte dit guldprydnader och skrev
lite texter. Det var jättekul tyckte jag! Man borde pyssla lite mer i livet.

Efter att vi suttit och pratat lite på kvällen så tog vi oss en sista dans tillsammans i vardagsrummet. Hög musik och massa hoppande och skuttande och himla trevligt hade vi! Fick nästan lust att dricka upp resten av likören och vara uppe hela natten och bara dansa.
Men sen gick vi och la oss allihopa.


Dancing produksjonsmedarbeidere!


Konstigt. Så tomt på nåt sätt. Tre stolar i köket, två bilar på gården.
Inte lika fullt i kylskåpet heller.

Men det ska nog gå bra. Det är ju tur att Mikka själv valde att åka hem, så att hon inte
fick sparken eller nåt. Det verkar som att en kille från Slovakien fått sparken nu. Undrar varför. Vi tänkte fråga ut hans bo-kompis som kan engelska. Det är ju lite spännande sånt här.

Och så har det börjat fem nya slovaker här. Det händer mycket nu! Full rulle.

Igår kväll hade jag än en gång vattenkrig med städkillarna som kommer ner halv tio på kvällen. De har på sig ett orange regnställ så det är lite klantigt gjort av mig att begära krig mot dem.
Jag förlorar alltid. Dyngsur och besegrad går jag de branta trappstegen upp mot omklädningsrummet.


Det är kallt.
Jävla maj. Ursäkta mig.
Men det har faktiskt snöat varje dag i maj.
So far.
Hur ska det sluta?

maj 2010.


Innebjörk. Ett måste när värmen tryter.

Maj

Nu är det maj.

Björkarna fick musöron över natten.
Idag var det hagel, regn och snöstorm.
Igår var det avskedsfest här för Mikka.
Riktigt lyckat var det. Mycket folk, alla hade trevligt.
Grannen fick en rak höger av sin tjej. Jag satt bredvid och fick en rak panna av honom. Kedjereaktion.
Hon var nog lite less på att han ville dansa med alla tjejer i huset.
Kalabalik ett tag. Hon sprang in till sej och han försvann nånstans.
Jag gick till grannhuset och satt där med henne och en moster och en till tjej som också var från Litauen och pratade om livet i några timmar. Hur många vet jag inte. Men en liter vodka fick vi i oss, vi fyra. Och jag lärde mej vad skål heter på litauiska så vi satt nog där ett tag.
Halv sex gick jag hem, då hade vår vän Thomas kommit dit och letat mej, så han var med ett tag på slutet. Vi åt upp resterna av den goda cheesecaken som Elisabeth hade gjort. Sen gick jag och spydde och sen gick jag och la mej. Sov ända till halv tolv.


Kul hade vi!

Idag har vi suttit (legat) och mått bra fast ändå dåligt. Det är skönt på nåt sätt när alla mår lika dåligt. Då mår man plötsligt lite bättre.

Igår morse så bjöd Mikka oss på frukost i Vita huset. Det var så mysigt och supergott! Verkligen underbart var det. Synd att det var sista gången alla är tillsammans, på tisdag åker Mikka och det känns verkligen konstigt. Kommer bli tomt utan henne. Men det känns ändå bra att hon åker nu när vi har så bra stämning här, så att hon inte skulle ha åkt i januari när det var lite halvklent här i huset. Nu kommer minnena bara vara bra. Det känns bra. Trots att det känns tråkigt.



"Åk inte då!"