En bild från i vintras som heter bråttom till jobbet
Det hade vi dock inte idag.
Sådär ja!
Nu har det redan sprungit iväg tre jobbdagar. Tiden går så fort här på Hitra! Helt otroligt. Och jag kan inte sitta stilla en enda sekund. Känner mig överenergisk så det bara skriker om det. Men det är enbart positivt. Överskottsenergi i form av lycka och rosiga kinder. Lycka på nåt sätt.
Imorgon har det gått en vecka sedan min ögonoperation. Kan fortfarande inte förstå att det är verklighet. Tänker flera gånger dagligen att jag borde ta ur linserna. Men det är ett minne blott. Och jag är så nöjd! Så nöjd!
Jag har överlåtit mina rosa brillor till Elina, eftersom vi har samma styrka. (Hade...) Hon är så fin i dem så det känns så bra att de har fått en adoptivmamma som det känns rätt med. Ska be om lov lite snällt så kanske det kommer en bild på de två tillsammans så småningom..
Idag stormade det. Igår med. Och förrgår. Det blåser mot den sida av huset där jag har sängen, och eftersom halva huset är under construction så har de inte riktigt "hunnit" med att sätta för själva reglaget för luftintaget, vilket innebär full friskluft dygnet runt, vare sig man vill eller inte. Och idag var en sån dag. Tror det var runt 10 grader härinne när jag kom hem. Så då lånade jag Louise breda tejp och drog för ett par lager på hålet. Så nu har jag noll luftintag, men jag kanske klarar natten utan att bli förkyld.
Imorse vaknade jag klockan sex och funderade lite på vad jag gjorde vaken. Klev upp och gick på toa bara för att jag ändå var vaken, och sen så såg jag att det lyste i Louises rum. Tänkte att hon hade väl somnat från lampan igår kväll. Jag väckte henne och hon sa nåt i stil med "ja, jag vet". Då tänkte jag alltså att hon skulle släcka lampan och somna om. Men den förblev tänd. Så jag frågade henne om hon inte skulle släcka, varpå hon svarade "men jag brukar alltid ha lampan en halvtimme innan jag ska upp, så att jag vaknar till." Fast vad skulle hon upp och göra halv sju på morgonen, när vi inte började förrän 14.30?
Frågade henne det, och hon kom väl på det också att det var ju lite onödigt. Så då släckte hon lampan och somnade om. Jag gick tillbaka och började skratta högt för mig själv. Ibland blir det bara så. Men det var himla roligt. Tog en hel timme innan jag lyckades lugna ner mig så pass att jag somnade.
Undrar varför man skrattar högt för sig själv ibland. Kanske bara är mig det händer. Det är rätt roligt, som när man kommer på nåt kul som hänt, och så kan man inte hålla skrattet inne. Eller är det ett tecken på ensamhet? Hoppas inte. Här är man ju inte ensam.
Det var så mysigt ikväll när vi kom hem och alla satte sig vid köksbordet och kvällsfikade. Det var hårdbröd och riskakor, proteinshakar och yoghurt, wienerbröd, te och ostfralla. Och så satt vi där ett tag och stämningen var så skön. Alla var väl lite för trötta efter arbetsdagen kanske. Men sånt är härligt ändå. Och sovmorgon imorrn. Ingen jag-borde-ha-gått-och-lagt-mig-för-längesen-ångest här inte.
Fast jag känner så ändå, för det tar sån tid att varva ner om man heter Marie just nu! Är så upp i varv så jag borde läsa nån riktigt tråkig bok.
Nu har nästan all is på vägen tinat bort. Det enda som är kvar är på vår jäkla infart som de vägrade ploga under vintern. Där är det värre blankis än på hockeyplanen. Men det är skönt. Skönt att gruset tittar fram. Perfekt att jag fick låna mammas broddar just nu då. När det är grus på vägen. Men regnjackan får jag allafall användning för. Det är skönt att det regnar, så all snö försvinner.
Nu ska jag försöka sova. Eller läsa lite. Eller skriva lite privatare saker i min lilla privata svarta dagbok. Fast det kommer nog stå ganska liknande saker som i den här väldigt o-privata dagboken.
Det blev mycket text och lite bilder. Därför tänkte jag bjuda på nåt lite skojigt den här kvällen. Dessa bilder får även stå för nivån på våra lite tröttare kvällar efter jobbet. Ungefär den nivån brukar vi ligga på rätt ofta nuförtiden, som igår när Elina blev inlindad i packplast med en golvskrapa i famnen och skjutsad igenom en lådförslutare.
Hade bra!
Det hade vi dock inte idag.
Sådär ja!
Nu har det redan sprungit iväg tre jobbdagar. Tiden går så fort här på Hitra! Helt otroligt. Och jag kan inte sitta stilla en enda sekund. Känner mig överenergisk så det bara skriker om det. Men det är enbart positivt. Överskottsenergi i form av lycka och rosiga kinder. Lycka på nåt sätt.
Imorgon har det gått en vecka sedan min ögonoperation. Kan fortfarande inte förstå att det är verklighet. Tänker flera gånger dagligen att jag borde ta ur linserna. Men det är ett minne blott. Och jag är så nöjd! Så nöjd!
Jag har överlåtit mina rosa brillor till Elina, eftersom vi har samma styrka. (Hade...) Hon är så fin i dem så det känns så bra att de har fått en adoptivmamma som det känns rätt med. Ska be om lov lite snällt så kanske det kommer en bild på de två tillsammans så småningom..
Idag stormade det. Igår med. Och förrgår. Det blåser mot den sida av huset där jag har sängen, och eftersom halva huset är under construction så har de inte riktigt "hunnit" med att sätta för själva reglaget för luftintaget, vilket innebär full friskluft dygnet runt, vare sig man vill eller inte. Och idag var en sån dag. Tror det var runt 10 grader härinne när jag kom hem. Så då lånade jag Louise breda tejp och drog för ett par lager på hålet. Så nu har jag noll luftintag, men jag kanske klarar natten utan att bli förkyld.
Imorse vaknade jag klockan sex och funderade lite på vad jag gjorde vaken. Klev upp och gick på toa bara för att jag ändå var vaken, och sen så såg jag att det lyste i Louises rum. Tänkte att hon hade väl somnat från lampan igår kväll. Jag väckte henne och hon sa nåt i stil med "ja, jag vet". Då tänkte jag alltså att hon skulle släcka lampan och somna om. Men den förblev tänd. Så jag frågade henne om hon inte skulle släcka, varpå hon svarade "men jag brukar alltid ha lampan en halvtimme innan jag ska upp, så att jag vaknar till." Fast vad skulle hon upp och göra halv sju på morgonen, när vi inte började förrän 14.30?
Frågade henne det, och hon kom väl på det också att det var ju lite onödigt. Så då släckte hon lampan och somnade om. Jag gick tillbaka och började skratta högt för mig själv. Ibland blir det bara så. Men det var himla roligt. Tog en hel timme innan jag lyckades lugna ner mig så pass att jag somnade.
Undrar varför man skrattar högt för sig själv ibland. Kanske bara är mig det händer. Det är rätt roligt, som när man kommer på nåt kul som hänt, och så kan man inte hålla skrattet inne. Eller är det ett tecken på ensamhet? Hoppas inte. Här är man ju inte ensam.
Det var så mysigt ikväll när vi kom hem och alla satte sig vid köksbordet och kvällsfikade. Det var hårdbröd och riskakor, proteinshakar och yoghurt, wienerbröd, te och ostfralla. Och så satt vi där ett tag och stämningen var så skön. Alla var väl lite för trötta efter arbetsdagen kanske. Men sånt är härligt ändå. Och sovmorgon imorrn. Ingen jag-borde-ha-gått-och-lagt-mig-för-längesen-ångest här inte.
Fast jag känner så ändå, för det tar sån tid att varva ner om man heter Marie just nu! Är så upp i varv så jag borde läsa nån riktigt tråkig bok.
Nu har nästan all is på vägen tinat bort. Det enda som är kvar är på vår jäkla infart som de vägrade ploga under vintern. Där är det värre blankis än på hockeyplanen. Men det är skönt. Skönt att gruset tittar fram. Perfekt att jag fick låna mammas broddar just nu då. När det är grus på vägen. Men regnjackan får jag allafall användning för. Det är skönt att det regnar, så all snö försvinner.
Nu ska jag försöka sova. Eller läsa lite. Eller skriva lite privatare saker i min lilla privata svarta dagbok. Fast det kommer nog stå ganska liknande saker som i den här väldigt o-privata dagboken.
Det blev mycket text och lite bilder. Därför tänkte jag bjuda på nåt lite skojigt den här kvällen. Dessa bilder får även stå för nivån på våra lite tröttare kvällar efter jobbet. Ungefär den nivån brukar vi ligga på rätt ofta nuförtiden, som igår när Elina blev inlindad i packplast med en golvskrapa i famnen och skjutsad igenom en lådförslutare.
Hade bra!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar