Det är helt otroligt!

Jag säger det igen; det här är inte rätt klimat att bo i om man heter Marie.
Då står man liksom inte ut.
Jag var världens lyckligaste i torsdags.
All snö hade smält bort från vägarna, t.o.m. den hårda, hemska isen på vår uppfart var som uppslukad av marken, som att den inte ens hade funnits där. Det var grus, marken gav efter för fötternas tyngd. Det luktade sådär härligt äckligt som det gör på våren när allt kattbajs tinar fram i dikena. Vi hade oknäppta jackor och bara huvuden när vi gick till jobbet. Det var
underbart, det var vår.


på torsdagen kunde vi äntligen se vår vackra veranda.

Det var nästan så att jag putsade mina löpskor, som inte fått vistats ute på vägen sedan 25 januari då jag gav upp löpningen utomhus sedan jag ramlade på en jäkla isfläck mitt på vägen precis när det kom en lastbil. Hemskt och onödigt. Onödigt av vägen att vara så isig.

Men nu var det alltså äntligen dags. Jag sa att nu spelar det ingen roll vilket väder det än är imorgon, jag ska ut och vårspringa! Åh va skönt.

Så kom fredagen. Och det där med "oavsett väder" hade liksom ingen innebörd längre.

Vitt vitt vitt. Jävla SNÖJÄVEL!
Jag tog bilen in till Fillan istället och rastade mina löparskor inomhus, på löpbandet, istället.
Det gjorde jag på lördagen med.
Och såhär ser vår vackra veranda ut idag:



Fint va!
Jag behöver inte säga mer hoppas jag. Och jag hoppas att jag inte behöver sopa av bilen nåt mer heller.
Det har snöat konstant sen i fredags. Vad är det man brukar säga, "man ska aldrig sluta hoppas".
Jag tror hellre på det här: "Man ska aldrig börja hoppas."
Inte om man bor i Norden allafall.


Idag var jag och Mikka in och simmade i Fillan. Det blev 80 längder, och det var hur kul som helst! Vi hade med en varsin vattenflaska och det kändes som att man var en riktig träningssimmare pga vattenflaskan och simglasögonen. Men riktigt så är det ju inte. Men det är roligt att få låtsas nån gång. Inför den enda personen som var i bassängen förutom oss två. Och hon brydde sig troligen inte ett dugg om oss.
Jag crawlade tio längder! Jag tänkte passa på att lära mig att crawla på riktigt. Har aldrig kunnat göra det förut, men det skulle va himla kul att kunna. Och så dök jag från kanten, två gånger! Wow. Vad är det som händer? Kan det vara ögonoperationen som gjorde det? Klarade jag det, så klarar jag allt!


Marie om ett halvår? Som kille?


Nu fick jag lite besök på mitt lilla rum, mina kära sambosar Emma och Mikka tittade in.
Så nu ska jag mysa lite med dom ett tag, sen blir det nånting onyttigt framför teven. Gött.

Hade bra!