Nej, det var visst måndag idag. Vart tog söndagen vägen?
Det kändes som att den var en fortsättning på lördagskvällen helt enkelt.
Riktigt trevligt hade vi i helgen. Det kom en del folk hit, och Louise fick tre orkidéer,
en kaktus, ett stort påskägg och några roliga flaskor.
Vi fick oss ett par timmar sömn var där på morgonen. Sen vaknade vi kl 8, "varför" frågar man sig varje gång sånt händer. Det var underbart väder ute. Underbart med blå himmel och värmande sol. Synd bara att man inte kunde utnyttja den så bra. Vi som hade tänkt bada i havet igen, men ingen kände sig speciellt manad där på söndagsmorgonen.
Så vi tog på oss solglasögon och så gjorde vi i ordning en varsin papptallrik med lite småkakor och bullar och ostkrokar och så satte vi oss och åt "frukost" på verandan. Jag kavlade t.o.m. upp mina byxben så att även de vita skulle få sig lite sol.
Vilken söndag. Åh. Jag tror att jag drack minst 4 liter vatten fr.o.m. fyratiden på morgonen, och nästan ingenting lämnade kroppen. Snacka om uppsvälld.
Emma sov uppe hos mig ett tag eftersom hennes säng var genomblöt. Vi undrade vem det var som hade hällt vatten över den, det var ju inte så snällt. Vår käre Litauengranne hade däckat på hennes säng där mitt i natten någon gång, och då tänkte vi att någon hade hällt vatten över honom för att väcka upp han. Men det var riktigt mycket vatten. Och det var nog inte vatten, upptäckte Emma sen när hon luktade lite närmare på det. Just det, vår 27-årige granne hade alltså pinkat på sig i Emmas säng. Pinsamt! Flickvännen kom hit igår kväll och tvättade kläder. Byxor kanske?
Oj. Där har vi nivån man inte får sjunka under. Vi sa det, om det går så långt så att någon av oss pinkar ner sig i sängen så är det dags att sluta med festerna i Vita Huset.
Dock tror jag aldrig att det kommer hända. Vi är rätt så sansade av oss.
Vid fyratiden så åkte vi med grabbarna från Sverige och Slovakien och åt pizza. Nio högljudda människor som mest satt och skrattade under måltiden. Stackars alla folk. Och pizzerian hade nog bara kapacitet för max fyra kunder på samma gång, eftersom det tog ca 10 minuter mellan de första fyra pizzorna och resten. Och Elina fick inte ens sin. Så när alla hade ätit upp så kom den. Typiskt. Och sen tänkte vi va snäll och ta med oss lite mat hem till Mikka som låg hemma för sig själv och myste (mådde dåligt). Fast det blev inte så, när vi skulle be om kartongen så låg helt plötsligt pizzan på golvet, upp och ner. Det hände rätt så fort, och Emma stod där med en tom hand och skrattade. Vi skrattade också, rätt så mycket och högt. Det gjorde inte hon som jobbade där, surtant.
Typiskt så det kan gå. Men det gjorde inget, hellre ett jäkla gott skratt än en kall pizza.
Efter pizzan tog vi med oss Sverigefolket hem till oss och kollade på film, skitbra film! Den hade jag missat totalt. The Boondock Saints, se den! Kultfilm. Och tvåan ska vi se på till veckan, hoppas jag.
Sen satt vi och pratade i några timmar. Riktigt trevligt, trots att alla var skapligt trötta. Jag kommer inte i håg så mycket av vad vi pratade om, men det var ändå kul. Inget kortspel blev det heller, ska försöka styra upp det där någon gång.
Vid tolvtiden skjutsade vi hem dom. Eller som Mikka frågade mig innan hon tänkte gå och lägga sig där runt tiotiden:
"Kan du skjutsa hem killarna?"
Då kände de sig nog riktigt bekväma och omtyckta. Hihi. Men de förstod nog att hon inte menade på en gång, för de var ju kvar i två timmar till och det gjorde ju inget för oss.
Ja, trevlig helg. Nu är det vår. Nu är det vår. Och jag är så lycklig. Jag bara sitter och väntar på att min frukost ska smälta lite och sen ska jag jäklaranamma knyta på mig springskorna och bara rusa ut och skutta på vägen! Jag har längtat efter det här, i snart ett jävla år. Det har inte vart riktigt sommar sedan vi for till Kreta, och det var i maj. Sen har det vart regn och kallt och blåst och sen har det vart höst och efter det massa snö.
Nu får det vara nog. Kommer det ett snölass till så vet jag faktiskt inte vart jag tar vägen. Men det är nära nu. Nu är det snart över, den här långa långa plågan som med nordiskt klimat.
Och jag är glad.
Ingen kontakt har jag med omgivningen heller förresten.
Förlåt där hemma, men det blir så ibland.
Ha det bra!
Det kändes som att den var en fortsättning på lördagskvällen helt enkelt.
Riktigt trevligt hade vi i helgen. Det kom en del folk hit, och Louise fick tre orkidéer,
en kaktus, ett stort påskägg och några roliga flaskor.
Vi fick oss ett par timmar sömn var där på morgonen. Sen vaknade vi kl 8, "varför" frågar man sig varje gång sånt händer. Det var underbart väder ute. Underbart med blå himmel och värmande sol. Synd bara att man inte kunde utnyttja den så bra. Vi som hade tänkt bada i havet igen, men ingen kände sig speciellt manad där på söndagsmorgonen.
Så vi tog på oss solglasögon och så gjorde vi i ordning en varsin papptallrik med lite småkakor och bullar och ostkrokar och så satte vi oss och åt "frukost" på verandan. Jag kavlade t.o.m. upp mina byxben så att även de vita skulle få sig lite sol.
Vilken söndag. Åh. Jag tror att jag drack minst 4 liter vatten fr.o.m. fyratiden på morgonen, och nästan ingenting lämnade kroppen. Snacka om uppsvälld.
Emma sov uppe hos mig ett tag eftersom hennes säng var genomblöt. Vi undrade vem det var som hade hällt vatten över den, det var ju inte så snällt. Vår käre Litauengranne hade däckat på hennes säng där mitt i natten någon gång, och då tänkte vi att någon hade hällt vatten över honom för att väcka upp han. Men det var riktigt mycket vatten. Och det var nog inte vatten, upptäckte Emma sen när hon luktade lite närmare på det. Just det, vår 27-årige granne hade alltså pinkat på sig i Emmas säng. Pinsamt! Flickvännen kom hit igår kväll och tvättade kläder. Byxor kanske?
Oj. Där har vi nivån man inte får sjunka under. Vi sa det, om det går så långt så att någon av oss pinkar ner sig i sängen så är det dags att sluta med festerna i Vita Huset.
Dock tror jag aldrig att det kommer hända. Vi är rätt så sansade av oss.
Vid fyratiden så åkte vi med grabbarna från Sverige och Slovakien och åt pizza. Nio högljudda människor som mest satt och skrattade under måltiden. Stackars alla folk. Och pizzerian hade nog bara kapacitet för max fyra kunder på samma gång, eftersom det tog ca 10 minuter mellan de första fyra pizzorna och resten. Och Elina fick inte ens sin. Så när alla hade ätit upp så kom den. Typiskt. Och sen tänkte vi va snäll och ta med oss lite mat hem till Mikka som låg hemma för sig själv och myste (mådde dåligt). Fast det blev inte så, när vi skulle be om kartongen så låg helt plötsligt pizzan på golvet, upp och ner. Det hände rätt så fort, och Emma stod där med en tom hand och skrattade. Vi skrattade också, rätt så mycket och högt. Det gjorde inte hon som jobbade där, surtant.
Typiskt så det kan gå. Men det gjorde inget, hellre ett jäkla gott skratt än en kall pizza.
Efter pizzan tog vi med oss Sverigefolket hem till oss och kollade på film, skitbra film! Den hade jag missat totalt. The Boondock Saints, se den! Kultfilm. Och tvåan ska vi se på till veckan, hoppas jag.
Sen satt vi och pratade i några timmar. Riktigt trevligt, trots att alla var skapligt trötta. Jag kommer inte i håg så mycket av vad vi pratade om, men det var ändå kul. Inget kortspel blev det heller, ska försöka styra upp det där någon gång.
Vid tolvtiden skjutsade vi hem dom. Eller som Mikka frågade mig innan hon tänkte gå och lägga sig där runt tiotiden:
"Kan du skjutsa hem killarna?"
Då kände de sig nog riktigt bekväma och omtyckta. Hihi. Men de förstod nog att hon inte menade på en gång, för de var ju kvar i två timmar till och det gjorde ju inget för oss.
Ja, trevlig helg. Nu är det vår. Nu är det vår. Och jag är så lycklig. Jag bara sitter och väntar på att min frukost ska smälta lite och sen ska jag jäklaranamma knyta på mig springskorna och bara rusa ut och skutta på vägen! Jag har längtat efter det här, i snart ett jävla år. Det har inte vart riktigt sommar sedan vi for till Kreta, och det var i maj. Sen har det vart regn och kallt och blåst och sen har det vart höst och efter det massa snö.
Nu får det vara nog. Kommer det ett snölass till så vet jag faktiskt inte vart jag tar vägen. Men det är nära nu. Nu är det snart över, den här långa långa plågan som med nordiskt klimat.
Och jag är glad.
Ingen kontakt har jag med omgivningen heller förresten.
Förlåt där hemma, men det blir så ibland.
Ha det bra!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar