Vilken härlig tisdag vi hade igår!
Det började bra, med en skön morgonpromenad klockan halv sex tillsammans med Mikka,
sen var det frukost och sedan fick jag, vilket numera har blivit mer en regel än ett undantag, ont i magen efteråt. Vi gick allafall till jobbet och jobbade, två timmar av hårda plågor.
Jag hade rast samtidigt som Elina och Emma, och Elina mådde inte sådär jättebra hon heller. Emma har tack och lov klarat sej från allt sånt här trams som vi andra hittar på, med illamåenden och förkylningar och sånt där. Tur!
Vi satt ett tag och övervägde om det var någon ide att gå ner i fabriken igen över huvud taget, för både jag och Elina mådde rätt så illa..
När vi ändå hade tagit på oss våra fina blå kjeldresser, så kände Elina att "nu är det dags", för att kräkas alltså. Så då var det bara att ta av sig allting, och sen så var det bara att gå hem.
Vi har det så bra jag och Elina, vi får vara hemma och sova när de andra tjejerna är på jobbet och tjänar pengar. Hm.
Det började bra, med en skön morgonpromenad klockan halv sex tillsammans med Mikka,
sen var det frukost och sedan fick jag, vilket numera har blivit mer en regel än ett undantag, ont i magen efteråt. Vi gick allafall till jobbet och jobbade, två timmar av hårda plågor.
Jag hade rast samtidigt som Elina och Emma, och Elina mådde inte sådär jättebra hon heller. Emma har tack och lov klarat sej från allt sånt här trams som vi andra hittar på, med illamåenden och förkylningar och sånt där. Tur!
Vi satt ett tag och övervägde om det var någon ide att gå ner i fabriken igen över huvud taget, för både jag och Elina mådde rätt så illa..
När vi ändå hade tagit på oss våra fina blå kjeldresser, så kände Elina att "nu är det dags", för att kräkas alltså. Så då var det bara att ta av sig allting, och sen så var det bara att gå hem.
Vi har det så bra jag och Elina, vi får vara hemma och sova när de andra tjejerna är på jobbet och tjänar pengar. Hm.
Vi var allafall in till doktorn igår (kom f.ö. en halvtimme försent, varför säger norrmännen kvart på tolv när de borde säga kvart i? Dumma dom.). Elina hade tydligen fått en sån där trevlig magsjuka, som lyckligtvis men konstigt nog alla andra klarat sig undan ifrån här i huset.
Jag hade nog inte magsjuka eftersom jag inte har haft magsjukesymptom.
Men hon tog lite blodprover och tittade lite med ultraljud på magen och så nämnde hon något om gallan, och sen fick jag tabletter mot magkatarr (I knew it! Dom säger alltid samma saker till ungdomar: "varva ner, stressa mindre, tänk på vad du äter, andas mer. Ha inte så fullt upp. Du duger som du är. Såja." Och så sitter man där med en stor tumör i magen eller vad som helst. Men nej då. Magkatarr är det.)
Tack och lov var det billiga tabletter, 47 NOK för en tvåveckors-kur. Ska bli kul att se hur bra det blir.
Är lite less på att må superilla efter varje gång jag har ätit något, och att aldrig vara hungrig längre, och att vara supertrött hela dagarna trots att jag sover tillräckligt. Det här är inte magkatarr.
Sökte lite på internet när jag kom hem om galla, och så fann jag lite saker om något tillstånd där levern blev tilltäppt, och då skulle man tydligen ha symtpom som väldigt mörk urin och gula ögonvitor, och det var ett akut tillstånd stod det. Och då kom jag att tänka på att Emma imorse sagt att hon tyckte mina ögonvitor såg gula ut.
Plus att jag undrat varför det ser ut som bitter ale i toan trots att jag har druckit massor med vatten hela dagarna. Då blev Marie rädd. Inte var det dags för döden ännu? Jag som har så mycket kvar att uppleva! Kanske hade jag gjort mitt här. Tankarna var många. Jag ringde tillbaka till hälsocentralen, och berättade om mina tankar om gallan och de symptom jag upptäckt, men då snäste hon lite sådär högfärdigt något i stil med att "tror du inte att doktorn har gjort sitt jobb? Skulle hon inte ha sett något om det hade vart något" och bla bla bla. Dumma dumma telefonmänniskor som trycker ner oroligt folk. Dumma dom! Och dumma otrevliga sjuksköterskor som inte har sinne för humor. DUMMA DOM! just det. Så känns det.
Men hon tog lite blodprover och tittade lite med ultraljud på magen och så nämnde hon något om gallan, och sen fick jag tabletter mot magkatarr (I knew it! Dom säger alltid samma saker till ungdomar: "varva ner, stressa mindre, tänk på vad du äter, andas mer. Ha inte så fullt upp. Du duger som du är. Såja." Och så sitter man där med en stor tumör i magen eller vad som helst. Men nej då. Magkatarr är det.)
Tack och lov var det billiga tabletter, 47 NOK för en tvåveckors-kur. Ska bli kul att se hur bra det blir.
Är lite less på att må superilla efter varje gång jag har ätit något, och att aldrig vara hungrig längre, och att vara supertrött hela dagarna trots att jag sover tillräckligt. Det här är inte magkatarr.
Sökte lite på internet när jag kom hem om galla, och så fann jag lite saker om något tillstånd där levern blev tilltäppt, och då skulle man tydligen ha symtpom som väldigt mörk urin och gula ögonvitor, och det var ett akut tillstånd stod det. Och då kom jag att tänka på att Emma imorse sagt att hon tyckte mina ögonvitor såg gula ut.
Plus att jag undrat varför det ser ut som bitter ale i toan trots att jag har druckit massor med vatten hela dagarna. Då blev Marie rädd. Inte var det dags för döden ännu? Jag som har så mycket kvar att uppleva! Kanske hade jag gjort mitt här. Tankarna var många. Jag ringde tillbaka till hälsocentralen, och berättade om mina tankar om gallan och de symptom jag upptäckt, men då snäste hon lite sådär högfärdigt något i stil med att "tror du inte att doktorn har gjort sitt jobb? Skulle hon inte ha sett något om det hade vart något" och bla bla bla. Dumma dumma telefonmänniskor som trycker ner oroligt folk. Dumma dom! Och dumma otrevliga sjuksköterskor som inte har sinne för humor. DUMMA DOM! just det. Så känns det.
Bitter ale.
Nu är det nog lugnt. Jag är nog inte dödssjuk. Ska avvakta några dagar och se vad som händer. Kanske blir det bättre av tvåveckors-kuren. Men nu ska jag bara ta det lugnt i min säng, hela dagen.
Just det. Det var ju fettisdag igår. Vilket betyder: göra semlor oavsett var i världen du befinner dig! Och vi bor ju rätt så nära Sverige för tillfället och Norge har faktiskt någon motsvarighet till de smarriga fastlagsbullarna.
Vi köpte färdig pulvermix som bara var att blanda ut i vatten (fast det där borde jag inte sagt, det känns bättre att låtsas att de är färdiggjorda helt från grunden..)
Härliga hemmagjorda fettisdagsbullar.
Mums så gott!
Ja, Elina blev utan semla, det går inte så bra med semlor blandat med magsjuka.
Marie gjorde en GA-semla, nej, inte GI-semla, GA- gall-anpassad semla. En semla utan grädde och mandelmassa, med hallon istället. Mums? Svar nej. Blä. En klump med deg bara. Och lite hallon.
Mums med Maries specialsemla!För dig med klen galla!
Idag ska jag trotsa gallagen och äta en semla ändå. Det var ett sånt nederlag det där.
Sen ska jag titta lite mer på mina ögon och se hur gula de är idag.
Och sen ska jag skriva ett litet brev.
Och längta efter sommaren. Och att vara pigg på jobbet.
Hade bra!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar